”Älskling, om du fick välja mellan att jag var fet och rökfri eller smal och rökte, vad skulle du välja då?”
”Smal och rökte, men du ska sluta röka, så sluta tönta dig!”
Ungefär så låter det vid köksbordet hemma hos mig just nu eftersom jag håller på att sluta röka, något som jag försöker göra ungefär två gånger per år (utan att lyckas). Just nu går det ganska bra trots humörsvängningar och abstinensbesvär.
Eftersom röka eller icke röka snurrar i mitt huvud 24/7 så tänkte jag sammanställa en lista med för och nackdelar med att vara rökfri.
Fördelar
Mat smakar godare.
Jag kommer bli miljonär om jag sparar alla pengar jag spenderar på rökning.
Jag kommer leva tills jag blir 100 år minst.
Jag slipper höra ”fy fan vad du luktar rök” när jag pussar min fru direkt efter jag har rökt.
Jag kommer bli grym på tv-spel, bokläsning och städning.
Nackdelar
Folk luktar rätt mycket och illa.
Jag inbillar mig att Ickerökare har inte samma gemenskap som rökare, (möjligtvis hundägare).
Svårt att ta naturliga pauser på jobbet när jag inte röker.
Rökfri och använda cykelhjälm är inte direkt punk, snarare Maud Olofsson
Just nu är det sjukt jobbigt, både för mig och min omgivning, men Jag kommer göra allt för att försöka förbli rökfri. Lämna gärna en kommentar om du har några råd på hur man håller sig rökfri utan att bli en tråkmåns.
Hetro i Bandhagen är en socialrealistisk serie tecknad av Sofia Olsson. Punschapan gillar serien skarpt eftersom att den klockrent skildrar vardagen i ett hetroförhållande. Serien publiceras bland annat i seriemagasinet Hjälp. Smakprov på Hetro i Bandhagen och andra serier av Sofia hittar du här.
Kramar är tydligen det nya handslaget i Sverige efter att man har träffats mer än två gånger. Detta gäller inte bara privat utan även med kunder på jobbet. Jag tycker om att kramas, men då ska det vara en äkta kram och inte en hejhejhurärdetmeddigkram.
Jag vet inte var den ”nya” kramen kommer ifrån, men det är förmodligen något franskt. Hursomhelst så blir jag helt ställd när det är dags att kramas med någon som jag har träffat två, tre gånger. Men det är väl bara att vänja sig, tydligen är kramen här för att stanna, men jag föredrar fortfarande ett fast handslag.
Mitt hjärta blir varmt när jag tänker på alla vardagshjältar som tycker det är självklart att göra en insats för sina medmänniskor utan någon tanke på egenvinning. Idag vill jag hylla vännen M. Hon har ställt upp med kropp och själ, bokstavligt talat. Några vänner var tvungna att bidra med en äggdonator till registret för att själva kunna få en donation. Självklart tyckte M och underkastade sig en omfattande hormonbehandling så att ett dussintal ägg kunde plockas ut för donation. Hennes vänner fick i sin tur ägg av en annan donator och det hela resulterade i två hett efterlängtade underverk. Jag är full av beundran, vad skulle världen göra sig utan dessa vardagshjältar?
Det sägs att en kvinna söker en man som liknar hennes far. Det ska kanske inge trygghet? Personligen tror jag att det är nonsens. Möjligtvis var det så när fadern fick välja dotterns gemål. Han ville väl ha någon som liknade honom själv. Snarare tror jag att man söker en gemål så olik ens pappa som möjligt. Av ren självbevarelsedrift och för att förbättra de genetiska förutsättningarna. Missförstå mig rätt, jag älskar min pappa men jag skulle aldrig kunna leva med honom. Låt mig exemplifiera med en autentisk dialog!
”Älskling har du sett pappersinsamlingen?”
”Ja, jag kastade den igår!”
”Va sa du!!!! Har du kastat pappersinsamlingen?”
”Jaaa??”
”Men den skulle ju jag ha”
Att min mor överhuvudtaget ens besvärar sig med att besvara denna dialog gör henne till dagens hjältinna. Och jag lovar mig själv att jag och maken ska börja i samtalsterapi om vi någonsin strandar i en liknande situation.
För varje dag som går så får jag höra av mina medarbetare att jag är en gubbe i en 29-årings kropp. Därför tänkte jag sammanställa en lista över några saker som karaktäriserar en gubbe.
Kan se skillnad på olika fåglar
Stör sig på folk som cyklar på trottoaren eller mot enkelriktat
Gillar mat som stekt strömming med potatismos
Tycker att väder och väderfenomen faktiskt är ganska intressant
Önskar sig endast ”lugn och ro” i födelsedagspresent
Har verktyg för flera tusen utan att vara hantverkare
Upptäcka att med en varm vinterjacka och långkalsonger så fryser man inte
Tycker att Volvo V70 är en ganska praktisk bil
Gillar att gå runt i tofflor och morgonrock
Det som talar för att jag inte är en gubbe (trodde jag) är att jag gillar att spela tvspel, men så läste jag att de som köper mest tvspel är män i åldern 30-35! Så det är väl bara att omfamna gubben med öppna armar!
Midsommar har varit underbar och erbjudit ovärderlig tid men vänner och familj. Ändå var det med en suck av lättnad som dörren till egna lägenheten stängdes bakom mig. Äntligen kunde jag koppla av. Prinsen är nu en högst företagsam ett och halvåring. Det går undan i svängarna och motgångar hanteras på enklaste sätt. Undanröj dem!!! Struntsamma om det är kristallvaser som står i vägen eller om det är mat som inte ska ner i magen. Han vet att det är regelvidrigt och visar det tydligt genom att skrika ”nej, nej bara titta” under sina korståg. I spillrorna av hans framfart kryper jag och maken, sopandes glasskärvor, torkandes potatisbitar från tapeter och filmjölk från tavlorna samtidigt mumlandes bönemattor av ursäkter.
Gårdagens frukost krönte helgens aktiviteter. Först föstes grötskålen med hallon och blåbär resolut av bordet och resulterade i blåbärsfläckar på väggar, matta och övriga matrummet. Medan jag sanerar matrummet ser jag i ögonvrån hur maken kämpar med sitt projekt. Att re-organisera en lövhög på golvet som antagligen utgjort en brudbukett eller någon annan jubileumsbukett. Myrten rasar bra när det är torrt. Under tiden sitter värdparet och ser med matta ögon på sitt raserade hem.
Mitt nya intresse att återrekonstruera hem efter katastrofer har gett mig oväntade kunskaper i ämnet fläckborttagning. Blåbärsfläckar får inte gnos in, de ska lösas upp med ljummet vatten. Lösa – dutttorka, lösa – duttorka. Tefläckar kan lösas upp med varm mjölk. Stearin på mattor fryses ned med is och skrapas bort. Magiskt! Nina Yunkers är drottningen på området, hennes fläckbok Ninas Goda råd (Bokförlaget DN 2002) är min husbibel. Med den och mina bönemattor överlever jag vardagen!
”Du borde kolla upp det där”. Hur många gångar har man inte hört den av någon i sin närhet, oftast så är det någon leverfläck eller liknande som inte ser ut som det borde. Väl hos läkaren efter flera veckors ångest så får man höra: ”Allt är normalt och du behöver inte vara orolig”. Därför drar jag mig från att besöka sjukhuset eller vårdcentralen om jag inte är döende eller blöder väldigt mycket. Det är i alla fall den officiella förklaringen. Sanningen är att jag är livrädd. Rädd för att få höra: ”Sorry, du har bara två månader kvar”. Då är det bättre att dö knallfall. Men ungefär var fjärde år brukar jag trotsa min rädsla och göra en 10000 milservice (en riktig hälsoundersökning). Domen brukar lyda: ”Du har imponerande värden, fortsätt som vanligt men rök gärna lite mindre”. Tjohoo! Nu är det bara fyra år av ångest till nästa hälsoundersökning.
Kroppen reagerar på graviditet som om den blivit invaderad av främmande varelser, vilket den på sätt och vis har gjort. Min kropp hade rustat sig för krig och påbörjade attacken med en svampinfektion. Det är tydligen en vanlig attack så min kropp var visst inte så fantasifull. Så jag stegade iväg till Apoteket för att tämja min kropp och bota svampskogen. Står och funderar över alla valmöjligheter framför hyllan, ska jag falla för reklamen och välja svindyra Pervicil eller gå på budgetvarianterna som säkert håller ett lägre pris för att de inte lägger 10 miljoner på reklam. Hmmm svåra val. Brevid mig står två tonårstjejer, plötsligt känner jag deras blickar bränna i ryggen. Jag sneglar åt deras håll. Rackarungarna står minsann och ger mig menande blickar. Nu får de mitt fulla intresse, vilket avbryter deras pikande och de återgår till deras egen shopping. Som består av dagenefterpiller. ”Hmm vilket ska jag välja det som jag såg reklam för i Frida eller det som Sara tog förra veckan.” Alla dessa val.
Men jag är förfärad av mina medsystrar. De tycker på fullaste allvar att det är normalare att köpa dagenefterpiller än svampsalva. Vad är det med dagens ungdom? Dessutom ska kvinnor hålla ihop, svampsalva blir inte roligare att lägga pengar på om man dessutom ska få menande blickar. Jag rycker åt mig budgetvarianten och stövlar fram till kassan. På vägen ut hejdar jag mig från att skrika: Jag hade åtminstone planerat att bli gravid! Jag vill ju inte uppfattas som en hormonragata.
Vännen T är fantastisk och de tycker självklart andra kvinnor också. Nu tycker jag inte att han är så fantastisk att jag vill ha sex med honom men det tycker många andra kvinnor. Många av dessa är vänner till mig. Det har sällan inneburit några problem, vi verkar sakna dramaqueengenen, men det har hänt att jag har känt mig lite för nära mina vänner. Som den gången när T nyligen hade behandlats för kondolym. Det fick alla veta och de som kände behov av det gick och testade sig. Men vännen S hade inte bott i Sverige under denna period så hon var lyckligt ovetande om de svidande vårtorna. Jag tyckte att hon borde få vetskap om smittorisken så jag försökte få T att närma sig temat under kvällens sillmiddag. Det gick så där. Så efter några snapsar så hade jag tröttnat på T:s oförmåga att närma sig ämnet och bestämde mig för att ta saken i egna händer. ”T har inte DU något att berätta?” T sitter lika tyst som de övriga runt bordet. Till saken hör att samtliga av de övriga kvinnliga middagsgästerna haft sex med T. Tystnaden är nu så tjock att det går att skära i den med kniv. Till slut tröttnar C och tar till orda. ”Jasså menar du att T haft kondylom, men det har väl varenda människa haft en släng av!” Tystnaden bröts, S blev informerad och snapsarna flödade åter.
Det var nog ganska kloka ord. Med tanke på att det finns 150 varianter av viruset och att alla inte är sexuellt överförbara så borde ju varje människa haft en släng av det. Men det hindrar ju inte att man ska skydda sig i alla fall. T är nu fri från sina besvär och attraherar fortfarande många kvinnor och jag har lärt mig att sprit och könssjukdomar inte hör ihop.
Förutom nyår så är nog midsommar en av de få högtider som det är helt ok att fira med sina vänner istället för föräldrar och syskon. Inte för att det är något större fel på familjen, men bara för att man är av samma kött och blod så betyder det inte att man per automatik har allt gemensamt.
Vänner har man valt med omsorg och vet säkert att man funkar tillsammans från stångdansen till sliriga gitarrkärleksförklaringar framåt småtimmarna. De funkar liksom genom hela racet. Tack för högtider tillsammans med den kärleksvalda familjen.
Always Ultra, Ultra Normal, Ultra Normal Plus, Ultra Long, Ultra Long Plus, Ultra Night, Always Maxi, Always Ultra Fresh och Always with Silk är bara varianterna från Always, sedan finns alla andra märken. Så det kan bara gå åt helvete när man blir ombedd att handla ”vanliga bindor” på vägen hem. Har ”vanliga bindor” två eller fyra droppar? Någon som vet?
brukar ju inte vara fallet när man talar om byst. Men när det handlar om mammografi så är det tydligen bättre ju mer tuttarna kavlas ihop mellan falsarna. Det ser lika sjukt ut som det låter.
Ja, när vännerna börjar drabbas av cancer så inser man att det är dags att hålla koll på knölarna. Nu är ju alla bröst knöliga men ibland är de liksom knöligare. Dags att gå och få dem checkade hos farbror doktorn. Kollade nätet och såg att Cityakuten har mammografi. Gick dit en morgon och tog en lapp, efter en halvtimme fick jag träffa en läkare som klämde på brösten. Från början var jag inte orolig, men så nickade han lite allvarligt och sa: Det här måste vi kolla. Va, det skulle ju inte vara något??? Fick sitta i ett nytt väntrum innan det var dags för själva kavlingen. Tänk hur det är hos tandläkaren: sjutusen slangar i munnen och så ska man prata om vädret! Tänk dig då hur man spänns fast i en maskin som stansar ihop brösten mellan två plastskivor. Det gör ont både i själen och i brösten. Och så ska man fortfarande prata om vädret! Men det var det värt när det efter en halvtimme kommer ett positivt negativt besked, bara några knöliga körtlar.
Så för er som har knöliga tuttar så vill jag varmt rekommendera Cityakuten, www.cityakuten.se. På några ynka timmar så gör de hela undersökningen som annars tar flera veckor. Dåliga besked bör komma snabbt och glada besked ska man absolut inte behöva vänta på. Nästa gång brösten känns knöliga så går jag dit igen!
CANCER. Ett ganska läskigt ord som alla kan relatera till. Oftast någon eller några generationer bort. Men nu är den här. Inom loppet av tre månader hade H, A och E fått sina besked. A dessutom i samband med att sitt graviditetsbesked. Sedan blev det operationer och behandlingar. Vara ifrån familjen under långa perioder för att strålas, lämna ifrån sig lillpluttan med ömmande amningsbröst för att istället fira med en radioaktivcoctail. För E löd domen att endera ta bort hela livmodern eller sikta på en överlevnadschans på 10%. Kanske inte så svårt val just i den stunden, men det ger konsekvenser för livet.
För oss omkring innebär det väntan, oro och vända ut och in på sig själv för att säga de rätta orden. Men som tur är står de sjuka för det kloka. De pratar sjukdom när de känner för det och med dem som de känner erbjuder den dialog de önskar. Den övriga tiden pratar vi om annat. Och helt plötsligt är den mörka tiden förbi. Alla tre får sina friskbesked och E firar med att tatuera en OK-stämpel på rumpan. Sedan går de alla tre vidare med livet, kloka och med en insikt om livets skörhet.
Stefan Einhorn har skrivit Lilla boken om cancer (Cancerfonden 1992). Tror inte att den går att beställa längre men Cancerfonden borde absolut göra en nyutgåva på denna bok. Den tar udden av cancer som en dödsdom och beskriver den istället som den folksjukdom den är. Många kommer att drabbas av en släng av cancer, de flesta kommer att dö av andra orsaker. På Einhornskt vis förklarar den på ett sakligt och pedagogiskt sätt uppkomsten av cancer och hur den botas. Tur att vi begåvats med världens främsta cancerfamilj! Nu är inte jag rädd längre, cancer är ju bara en del av livet.
American Elf är en dagbok skriven i serieform. Sedan 1998 kan man följa James Kochalkas liv som rockstjäna, serietecknare och pappa. De dagliga stripparna kan beskådas på webbplatsen www.americanelf.com.
Fyller tretti och livet ändras för hela vänkretsen. Inte på grund av mig utan det gör visst det när man blir tretti. Det blir inte så polerat längre. Nu kommer det in andra element; giftermål, barnafödande, skilsmässor, cancer och allt annat som gör att livet inte bara flyter på längre. Skrämmande till viss del, underbart till den större delen.
Midsommar har varit underbar och erbjudit ovärderlig tid men vänner och familj. Ändå var det med en suck av lättnad som dörren till egna lägenheten stängdes bakom mig. Äntligen kunde jag koppla av. Prinsen är nu en högst företagsam ett och halvåring. Det går undan i svängarna och motgångar hanteras på enklaste sätt. Undanröj dem!!! Struntsamma om det är kristallvaser som står i vägen eller om det är mat som inte ska ner i magen. Han vet att det är regelvidrigt och visar det tydligt genom att skrika ”nej, nej bara titta” under sina korståg. I spillrorna av hans framfart kryper jag och maken, sopandes glasskärvor, torkandes potatisbitar från tapeter och filmjölk från tavlorna samtidigt mumlandes bönemattor av ursäkter.
